"Nakenhet"
Kategori: vardagsfilosofi
Om konst är som att doppa penseln i själen..
Är det det man gör som konstnär. Att man gräver djupt utan att veta hur vad man träffar. Och att det sen är resultatet man har framför sig? Sin blottade själ?
Är det därför det känns så nervöst varje gång man visar sitt verk. Man känner sig naken och till allas beskådan.
Men jag finner det svårt att beskåda min egen konst. Jag lämnar det ofta till betraktaren.
Ju mer jag tänker på det ju mer naken känner jag mig.
För tänk er själva ni ikke konstnärer.
Att ställa er nakna i ett rum till andras beskådan. Låt folk syna er. Döma er.
Och bilda er en uppfattning om er själva utifrån andras synpunkter.
Kanske är det bra, kanske är det dålig kritik.
Det viktiga där är att man tror på sig själv och sina verk vid det här laget. För gör man inte det går man förlorad.
Jag funderar ofta kring "nakenhet" och dess betydelse. Kan hända att jag ställer frågan till nära och främmande.
För vad är nakenhet? Definierar det oss som person, våra olika sätt att se på det?
Jag är en tänkares själ och funnit min nakenhet i konsten. Att umgås med mig kan många finna som ett besök hos Alice i Underlandet. Till dom säger jag välkomna ombord på min resa. Din resa.
För vi väljer ju själva vår destination.
Vissa kanske ser mig som naiv och en drömmare. För om naiv är att man vill tro gott om alla, och drömmare är att man tror på det man brinner för och och lever sitt liv efter det..
Till dom säger jag tack!
Jag kommer fortsätta gå omkring "naken".
Fröken TAMM
